Det finns en mur som bara jag kan se. En mur av hårdaste tegel jag inte kan ta mig över. Muren heter framtid och bakom där finns svaren. Svaren på vilken väg som är rätt att följa. Vägen för vart jag ska ta vägen, för kärlek och utbildning. Jag kan inte ta mig över muren. Då försöker jag springa rakt igenom den, men varje gång blir det tvärnit. Det gör ont i hela mig, mitt huvud blir nerstängt, mina sinnen slås ner. Allt jag försöker göra är att ta mig till andra sidan, men det går inte. Vid mina fötter har jag tunga stenar som drar ner mig. Att slå sönder muren gör för ont för att jag ska utsätta mig för det. Jag väljer det bekväma och stannar på den här sidan av muren där jag varit fast alldeles för länge. Men en dag, då ska muren ner! Då ska jag ta det sista klivet och växa och uppnå den potential jag besitter. När den dagen kommer har jag ingen aning om, men kraftsamlingen har börjat!

/erik