Som ni märker jag har gått på semester från bloggandet.. Det återupptas när jag känner för det. Kan bli imorgon, eller om en månad.

/erik

Gäsp!

Så låter det numera om kvällarna hemma hos Nilssons. Tycker inte riktigt om att vara trött redan vid åtta på kvällen. Det är ju på natten det händer, i alla fall om man ska spendera tid med datorn. Och när helgen kommer är man för trött från veckan så då sover man med. Growing up kind of sucks. Det är nog dags att vänja sig, så länge inte alla mina planer går åt fanders vill säga. Visserligen är det bra att man är trött så man kan sova tidigt och få sina välbehövliga timmar! Idealet vore väl dock om man inte behövde sova mer än tre-fyra timmar varje dygn, tänk vad mycket man skulle få uträttat! Eller ja, tänk vad mycket tid man skulle få chansen att uträtta något på. Om man väl uträttar något eller inte är väl en helt annat historia..

Nu är det bara en halv arbetsdag kvar, sen är det nedförsbacke! Jag ser veckorna som en cykeltur. Första halvan lutar de emot och man får ta i extra för att komma framåt, men är väl hälften är avklarat går det lättare och det rullar på av sig självt. Man ser målet, helgen, framför sig tydligare och tydligare. Dock visade det sig att måndagsdelen på denna cykeltur var en riktig mördarbacke. Måndagar är reklamdag vilket betyder att jag fick stanna vid vartenda hus i hela Södra Vi och halva Bullerbyn. Det tog sin tid kan jag säga, upp mot sex timmar. Dessutom var det första dagen själv så det var ganska förvirrande och när man måste bära med sig massor upp i hyreshusen pga all reklam hände det mer än en gång att jag tappade breven vilket gjorde att de kom i fel ordning och jag fick springa fram och tillbaka. Frustrerande dag, dock skönt efteråt när man vet att det inte kan bli värre nu! Resten av dagarna kommer vara en piece of cake i jämförelse, och mycket riktigt. Idag gick det som smort.

Sedan måste jag hylla p3, som är en väldigt bra radiokanal och spelar väldigt bra musik. Speciellt tar de fram gamla sköna låtar. Idag kom "My name is" med Eminem, en skön dänga med Cypress Hill med mera. Dagens bästa moment får jag ändå tacka Laila Bagge som var med i studion och fick önska en låt. Och inte vilken låt som helst hon önskade. Jag sken upp som en sol när jag hörde de första tonerna av "Boheimian Rhapsody" med Queen. Antagligen bästa låten genom tiderna. Det gav mig en postiv känsla resten av dagen så tack Laila!

Nu ska jag äta lite jordgubbsglass och jordgubbar och sedan sova så småningom. Saknar min Lina som ligger och försöker sova i en säng många mil härifrån. Men på fredag sover vi tillsammans igen, och det ser jag fram emot!

Produktiv dag idag måste jag säga. Har hunnit med att tvätta Linas bil, som jag får låna nu när hon är borta, grundligt. Den blänker som aldrig förr! Av bara farten städade jag rummet mitt också. Även det fick en grundlig genomkörare. Inte ett damkorn så långt ögat kan nå! Snart väntar en filmkväll hos Henrik. Känner att jag nyttjat min lediga dag bättre idag än igår, även om det behövs dagar då man inte gör ett dugg! Imorgon väntar en ny arbetsvecka, försöker tänka positivt. Tror nu när jag kommit in i att gå upp klockan 06 kommer jobbet gå ännu lättare. Tiden flyger förbi när man väl är på jobbet så snart är det helg igen! För att bli ännu mer peppad på jobbet ska jag göra en jämförelse med detta jobb och mitt förra jobb, på Linas kök.

 

Min lediga helg har än så länge spenderats på egen hand. Igår var det skönt att vara själv, ligga i sängen och äta godis och bara göra lite vad man vill. Idag hade det varit kul att hitta på något, men vetskapen om att många är otillgängliga gjorde att jag inte riktigt orkade ta tag i något. Så jag har suttit vid min dator och sett genom fönstret hur en dag flytit förbi. Många gånger tänker jag att jag borde ta tag i mitt liv, göra något speciellt och minnesvärt. Det är nog fan dags snart, ska bara komma på vad.. Finns inget intressant att skriva så detta inlägg får krönas med en sång som betyder oerhört mycket för mig och som går rakt in i hjärtat.. Ibland kan jag bli tårögd av denna låten, så pass mycket berör den.

Jag vaknade på rätt sida idag med en positiv känsla i hela kroppen. Och det har hängt i hela dagen. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Kanske drömde något fint, eller så hade jag bara tur. Hur som helst, tröttheten försvann ganska fort idag. Har insett att jag behöver cirka åtta timmars sömn för att klara dagen. Dock sover jag oroligt, vaknar flera gånger med ett ryck innan jag ska gå upp och tror att jag försovit mig. Är rädd för att göra det, vore pinsamt. Speciellt första veckan. Litar inte riktigt på min mobil heller. Testar en ny funktion, att alarmet ska ringa varje dag måndag till fredag så man slipper tänka på det. Nu vet jag ju att det funkar så hoppas kunna sova ordentligt inatt. Det behövs. Ska bli fantastiskt att få sova ut i helgen!

Hur som helst, jobbdagen flöt på bra. Bristen på post gjorde det hela bättre, och fick knalla hem redan halv tre idag. Imorgon är sista dagen då vi åker två i bilen, nästa vecka är jag all by my self! Ska bli kul, ha lite musik i bilen och ja, bara vara ensam. Kan man gasa på lite också! Lär behövas för kommer nog ta sin tid att hitta rätt med allt!

När jag kom hem från jobbet, varm som en bastu, öppnade jag en cola och satte mig vid datorn. Vilken känsla! Nästan värt att jobba bara för att få ha den känslan några minuter! Nu överdriver jag lite men det är skönt att ha något att se fram emot när man kommer hem!

Helg efter imorgon, vad händer då? Sova ska jag göra men måste ju passa på att utnyttja dagarna lite. Fast många är borta, och ingen fotboll finns det att se! Vädret ska bli dåligt så bada går inte, men något ska man nog kunna hitta på! Får hoppas Hank är ledig, men jobbar säkert. Annars tycker jag om att umgås med mig själv, och sängen!

Nu ska jag ringa Lina innan jag ska sova i mitt otroligt varma rum! Hoppas hon har tid för mig ikväll! Vore trevligt att höra hennes röst lite..

/erik

Är egentligen för trött för att skriva här.. Har ingen större lust men gör det ändå, lite kort. Tre dagar på posten är avklarade. De har varit bra och dagarna går ganska fort, men omställningen har känts stor. Att gå upp klockan 06.00 är hemskt, väldigt hemskt. Jag är väldigt morgontrött av naturen, och när klockan ringer känns det som man vill spy. Det är ingen skön känsla och den följer med mig några timmar på morgonen och på kvällen vet jag att när jag vaknar kommer den tillbaka. Men bara bita ihop och göra det. Kommer förhoppningsvis in i rytmen så småningom. I övrigt är jobbet helt okej. Först sortera massa post, sedan köra ut den, och sedan sortera igen. Jag har fått hela Södra Vi som mitt område. Det är kul att köra omkring i postbilen, automatväxlad och högerstyrd. Det är inget jag tänker på faktiskt, och på ett sätt är det skönare att sitta till höger. Efter ett tag blir det ganska segt dock att köra omkring i den. Hela turen tar ungefär fyra timmar, och i en bil utan air condition dagar som dessa blir det en bastu där inne. Nästa vecka ska jag börja köra själv (har med mig en rutinerad som hjälper mig nu) och då lär det ta fem timmar minst skulle jag tro. Har kommit på att jobbet kanske blir roligare om man tävlar mot sig själv och försöker göra det så fort som möjligt, sätta rekord och så. Är ju lite tävlingsinriktad av mig så det kanske motiverar mig lite. Är dock även orolig över att jobbet blir väldigt enformigt efter någon vecka när man gjort allt 1000 gånger, men det är väl alla jobb. Jaja posten är ett bra jobb, förutom de tidiga morgonarna. Hade jag börjat kl 10 hade det varit ett kanonjobb! Men man kan inte få allt här i världen!

Tio dagar avklarade, nio dagar kvar, sedan kommer min älskade Lina äntligen hem! Det blev inte alls som jag tänkt mig. Först tänkte jag att en längre period för mig själv skulle jag må bra av och första dagarna var det ungefär som när hon jobbade i gamleby och de gick fort. Nu har det gått för lång tid och jag saknar att se henne varje dag. Jag saknar att göra alla vardagliga saker med henne, sådana som man inte tänker är något speciellt annars. Fast när jag gör dem nu och hon inte är där gör sig saknaden påminnd. Och det tynger ner mig. En fin vän jag Knabbarp har sa att saknad kan vara bra, och det stämmer ju på sätt och vis. Det ger oss en ny gnista och tror båda mer inser hur mycket vi betyder för varandra, antagligen jag mer än henne. Den 10 juli kommer vara en av de bästa dagarna på länge, och längtar efter den dagen hela tiden. Nu ska jag sova i min ensamma säng..