Är egentligen för trött för att skriva här.. Har ingen större lust men gör det ändå, lite kort. Tre dagar på posten är avklarade. De har varit bra och dagarna går ganska fort, men omställningen har känts stor. Att gå upp klockan 06.00 är hemskt, väldigt hemskt. Jag är väldigt morgontrött av naturen, och när klockan ringer känns det som man vill spy. Det är ingen skön känsla och den följer med mig några timmar på morgonen och på kvällen vet jag att när jag vaknar kommer den tillbaka. Men bara bita ihop och göra det. Kommer förhoppningsvis in i rytmen så småningom. I övrigt är jobbet helt okej. Först sortera massa post, sedan köra ut den, och sedan sortera igen. Jag har fått hela Södra Vi som mitt område. Det är kul att köra omkring i postbilen, automatväxlad och högerstyrd. Det är inget jag tänker på faktiskt, och på ett sätt är det skönare att sitta till höger. Efter ett tag blir det ganska segt dock att köra omkring i den. Hela turen tar ungefär fyra timmar, och i en bil utan air condition dagar som dessa blir det en bastu där inne. Nästa vecka ska jag börja köra själv (har med mig en rutinerad som hjälper mig nu) och då lär det ta fem timmar minst skulle jag tro. Har kommit på att jobbet kanske blir roligare om man tävlar mot sig själv och försöker göra det så fort som möjligt, sätta rekord och så. Är ju lite tävlingsinriktad av mig så det kanske motiverar mig lite. Är dock även orolig över att jobbet blir väldigt enformigt efter någon vecka när man gjort allt 1000 gånger, men det är väl alla jobb. Jaja posten är ett bra jobb, förutom de tidiga morgonarna. Hade jag börjat kl 10 hade det varit ett kanonjobb! Men man kan inte få allt här i världen!

Tio dagar avklarade, nio dagar kvar, sedan kommer min älskade Lina äntligen hem! Det blev inte alls som jag tänkt mig. Först tänkte jag att en längre period för mig själv skulle jag må bra av och första dagarna var det ungefär som när hon jobbade i gamleby och de gick fort. Nu har det gått för lång tid och jag saknar att se henne varje dag. Jag saknar att göra alla vardagliga saker med henne, sådana som man inte tänker är något speciellt annars. Fast när jag gör dem nu och hon inte är där gör sig saknaden påminnd. Och det tynger ner mig. En fin vän jag Knabbarp har sa att saknad kan vara bra, och det stämmer ju på sätt och vis. Det ger oss en ny gnista och tror båda mer inser hur mycket vi betyder för varandra, antagligen jag mer än henne. Den 10 juli kommer vara en av de bästa dagarna på länge, och längtar efter den dagen hela tiden. Nu ska jag sova i min ensamma säng..