"We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness." - Thomas Jefferson, Declaration of Independence

Detta citat är hämtat från den amerikanska självständighetsförklaringen. Såg precis den enimenta filmen Pursuit of Happyness, där en intressant tanke tas upp och tänkte filosifera lite nu. Det intressanta är slutet på citatet. "..alla har rätt till liv, frihet och jakt på lycka" (grovt översatt). Varför just jakt på lycka, och inte bara lycka? Är lycka något vi människor aldrig kan uppnå till 100% och är vår strävan mot att uppnå lycka det som håller igång oss? Våran motor här i livet som får oss att gå vidare från allt elände och skit som sker för att vi vet att det finns något bättre?

Jag tror dock vi kan uppnå lycka (om än inte på alla plan kanske.) Men vad händer egentligen med oss då? När vi känner att nu är allt perfekt, jag har allt i livet som jag kan tänka mig. Börjar vi då slå oss till ro, bara njuta och inte bry oss om vad som händer längre? Är det början på en ond spiral som leder från lycka till mer och mer olycka? Kanske är det detta som gör att man hör att rika människor blir deprimerade efter ett tag (gäller ju såklart inte alla, oftast lottovinnare som får allt på en gång utan att slita något för det.) för att de känner att de har allt och slappnar av i livet. Pengar är inte lika med lycka, men många verkar tro det. För mig är lycka kärlek, att skratta och att känna frihet bland annat.

Jag tror lycka kommer bäst i små portioner om gången så vi vet hur det smakar och har något att sikta mot. Vi behöver alla ett mål att jaga, något vi brinner för. Det är det som håller oss igång och driver oss framåt, precis som Thomas Jefferson skrev för länge sedan.

Värt att tänka på.

/Fredagsfilosofen