Idag har jag gjort något jag inte gjort på väldigt länge, spelat tennis! När jag var mindre tränade jag tennis två gånger i veckan och det var kul att träna, men inte spela match eftersom jag nästan alltid förlorade. Trots att jag tränade ganska mycket var jag aldrig någon av de bättre, vilket jag faktiskt inte är så van vid då jag faktiskt brukar i alla fall vara skaplig. Men tennis har jag alltid varit dålig i förhållande till andra i min klass. Och det kan jag faktiskt leva med. Hur som helst, spelade med min vapendragare, såklart, ovh det var riktigt kul. Ett väldigt bra sätt att motionera på helt enkelt. Vi har planer på att spela åtminstonde en gång i veckan. Att jag var ovan märktes dock då jag fick mig en stor fin blåse på tummen av racket och dessutom ont i de få armuskler jag har. Tungt nog fick jag stryck av markus, vilket inte var helt väntat men tar revansch nästa gång!

Får bli den kortaste inlägget hittils, ganska tom i huvudet och finns inte så mycket mer att skriva. Dagarna flyter förbi i en faslig fart, jag fördriver dem så gott jag kan. Imorgon är det första april. Det känns som det var nyår för inte alls länge sen. Minns den kvällen klart trots att det var fyra månader sedan. Det går sjukt fort alltihop. För fort om jag får säga mitt. Det känns som jag inte hinner njuta av tiden tillräckligt trots att jag har tid till så mycket egentligen. Jag vet inte om det beror på att jag bor i en stad där inget händer fören på sommaren, eller om min oförmåga att hitta på saker. Fantasin är sällan på topp så det blir samma saker som vanligt, men jag trivs förutom när jag börjar tänka på hur min vardag kan se ut ur andras ögon., Men aja jag trivs, och det är bara det som spelar någon roll.

Imorgon är det som sagt första april, då ska jag luras! Speciellt min lättlurade mamma. Hon har det lite jobbigt ibland med att jag alltid skojar med henne om allt å allt, men jag gör det bara för att jag älskar henne och för att hon är en sån bra mamma! :)

Festsugen på fredag med, någon?

Blev visst väldigt långt inlägg. Ibland börjar fingrarna gå av sig självt när man kommer igång..

/Erik

Idag kom dagen jag fruktat, den jag visste skulle komma men inte såg fram emot. Jag blev en medlem av Facebook-generationen. Det var faktiskt inget valfritt då min kära flickvän gjorde en åt mig, men det ska sägas att jag inte gjorde något motstånd heller för den delen. Har tittat runt lite nu, och det verkar ju trevligt. Får se hur online jag kommer vara. Antagligen ganska mycket då jag sitter vid datorn en större del av dagen och behöver lite sätt att underhålla mig på ibland..

Varför har jag då inte gått med tidigare efter eget intiativ? Först tyckte jag det verkade krångligt och inte så intressant. Sedan fick jag reda på att nästan alla mina vänner och halvbekanta har facebook men då kändes det dumt att gå med eftersom jag gillar att vara före andra med populära saker, och det var jag ju inte riktigt nu.. Men aja nu är klivet taget. Först till bloggvärlden för någon vecka sedan å nu Facebook. Börjar bli lite sådär men aja. Kommer dock inte bli något Lunarstorm-steg, och det känns bra.

Idag har varit en bra dag i övrigt. Vaknade bredvid älsklings-Lina (händer inte allt för ofta nu för tiden), sedan for jag och vapendragare Agebjörn till Lkpg för en shoppingtur. Det var trevligt. Hittade en långärmad tröja, en t-shirt och en shorta i lite fina färger till ett vettigt pris. Inför sommaren ska man vara lite färglad tycker jag. På den mörka delen av året funkar det med enfärgat vit och svart, men ju ljusare det blir desto färgladare. Det livar upp lite! Vi åt dessutom två gånger på donken vilket var trevligt :) Först en lätt lunch och sedan lite rejälare. Och ja, jag gillar maten där och det står jag för!!

Ikväll får jag umgås med Lina igen vilket jag gillar mycket. Visserligen ryker min och mackes traditionella lirmåndag, vilket känns sådär. Men kommer nya måndagar, och tid med Lina är inget som kommer i överflöd så vill ta alla chanser jag kan få!

/han vars integritet flugit all världens väg..

Hallå där mitt i mörkret! Earth hour är precis slut men det är ganska mörkt fortfarande. Gatulyktorna är nersläckta och det är bäcksvart ute. Måste säga att det är mäktigt. Sen om det kommer påverka något vet man ju inte, men ändå stort att så många människor gör något tillsammans. Och oroa er inte, jag använder bara batteriet till datorn!


Högskoleprovet idag var jobbigt, och tiden gick fort. Kändes ganska bra under proven utom svenskan där de långa texterna tog musten ur mig. Bäst gick förvånande de båda matematiska delarna. Diagram och kartor gick allra bäst och sedan sjävla mattedelen. Sammanlagt fick jag 0.8 efter jag rättat själv. Så inte officiellt och kan komma att ändras. Hade hoppats på lite bättre men detta resultat är inget jag grämer mig över direkt. Blev ju iaf inte sämst i familjen :) 0.8 är väl ganska avrage (medelvärde) runt om i Sverige och har alltid varit sådan (VG i allt typ) så är ganska van. Hade antagligen kunnat ligga över avrage i mina slutbetyg (och på högskoleprovet) men mitt liv har ägnats mer åt att spendera fritid på annat än skolan. Det är jag glad över!

Nu är det snart dags för fotboll. Portugal-Sverige. Kommer bli tufft men kan gå! Kom igen gubbar!

Ska bjuda på det roligaste jag läst på länge.

"– Jag vet att jag inte dyker. Det är allt som spelar någon roll. Jag kanske blir fälld, men jag dyker inte. Det verkar som att alla attackerar mig för det, men jag bryr mig inte. Jag vet att jag alltid spelar ärligt." - Cristiano Ronaldo

Snacka om självförnekelse i den högre graden...

Imorgon är det dags att återvända till skolbänken efter nio månaders frånvaro. Högskoleprovet väntar. Ska bli både kul och jobbigt. Kul att se vad man går för och faktiskt ganska kul att gräva fram sina kunskaper igen som hamnat längre och längre bak i huvudet ju mer tiden gått. Har tränat lite de senaste dagarna, främst på matten och uppgifter som man till en början inte har en aning om klarnar mer och mer. Det är ganska kul faktiskt att märka att man kommer ihåg det. Vad jag kommer få för resultat är helt omöjligt att sia om. Runt 0,9 så är jag nöjd (då slår jag bror vilket vore viktigt!). Över 1.0 vore jag riktigt nöjd. Men blir nog svårt, men med rätta flytet och min typ av frågor kan det gå! Kom igen gubbar!

Idag har jag varit i simhallen med vapendragare Agebjörn och Rickard (blev inte av i tisdags). Var trevligt och lyckades simma några längder. Sjukt att det är så jobbigt att simma tex 250 meter i sträck när man springer det hur lätt som helst. Fast man får väl inte tänka "löplängder" när man simmar. Bra träning är det iaf. Enda besvikelsen var att det satt massa äckliga nakna gubbar och bärsade i bastun vilket gjorde att vi skippade det. Fan skaffa egen bastu snåljåpar istället för att åka till simhallen för att basta, för att citera Markus.

Annars blir helgen lugn och tom. Lina ska åka till Växjö över natten på lördag så får inte träffas så mycket :( Men vissa saker måste göras! Som tur är det fotboll att se på så jag har något att göra. Helst hade jag såklart varit med Lina men what you gonna do..

Nu ska jag äta ett päron och njuta av Håkan H i popcirkus. FInns att se på svt.se/play. Sevärt helt klart.

Ha det bra!

Läste lite på blondinbellas blogg, blev lite inspirerad så detta kommer bli mer som ett inlägg taget ur hennes blogg än hur min.

Dagen började bra. Vaknade upp utvilad, kollade på klockan. Vände mig på andra sidan å sov lite till så då var jag ännu mer utvilad. Sedan tog jag tag i livet å gav mig ut på löprunda. Har bestämt mig för att blanda mitt onyttiga liv med ett nyttigt liv. Så blir en bra blandning känner jag. Det är jobbigt å tråkigt att springa men efter är det fan rätt skönt när andan kommit ifatt än.

Framåt kvällningen följde jag med Mor å Far till Inter Sport som hade smygöppning. Kan väl vara trevligt tänkte jag, inte anade jag att det skulle vara fetsmockat med folk dock. Hade jag vetat hade jag nog stannat hemma. Eftersom jag behövde nya skor gick jag mot skohyllan och började titta med en väldigt skeptisk inställning. Jag gillar inte att köpa kläder i stan så trodde givetvis inte jag skulle hitta något, men denna gången blev det ett undantag. Hittade ett par vita nike-skor (ganska lika de jag haft nu innan, fast de är mer bruna än vita nu för tiden.) och slog till. Nöjd så här i efterhand. Nu blir det att trippa omkring på tå i början. Är väldigt jobbigt att skita ner helt vita skor, men någon gång ska det ske. Egentligen borde man gå ut å hoppa i en vattenpöl det första man gör för att få det överstökat, men väljer tåtrippandet ändå.
Måste dock ha ett par till mörka skor. Jag gillar skor och är kul att kunna variera sig. Väljer dock att se mig mer som Turtle i Entourage än Carrie i Sex and the City. För sjävkänslans skull.

Sen har jag tittat på hockey ikväll. Roligt nu när det gäller och transportsträckan är över. FBK som gäller, you know it baby!

Imorgon väntar ett underbart möte på Arbetsförmedlingen vid 11. Så blir inte lika bra start som idag. Men dagen blir nog bra ändå. Får hem min nya mobil som är en tidig födelsedagspresent. En LG Viewty är det som gäller, är nog väldigt läcker. Bara inte katsching segar med leveransen. Då blir jag grinig..



Nu ropar Ari Gold på mig. Måste gå, tja!

Har suttit och lyssnat på musik som vanligt i flera timmar nu. Har satt ihop en riktigt fin lista på Spotify med allt från Death Cab for Cutie till Rise Against. En salig blandning minst sagt. Helt plötsligt började jag fundera på varför jag tycker om musiken jag tycker om. Att texten är viktig (främst i de svenska artisterna) har jag haft klart för mig länge. Men sedan gick jag lite djupare. Givetvis är det viktigt med en skön musik. Pianomusik går rakt in i hjärtat. Därför är Coldplay helt enkelt bäst. Deras blandning av texter och genialiska musik byggd på piano är helt enkelt en perfekt blandning för att passa mig. (Jag måste se dem live, biljett kostar 1500 kr till Sthlm i augusti. Hade egentligen lätt varit värt det om man varit relativt välbärgad.)
Aukustisk gitarr är ju också väldigt njutbart. Lars W har frälst mig i många år med sin gitarr och sina texter. Samma sak med Kent även om det inte är så mycket gitarr i alla deras låtar.

Men sedan slog det mig. Lidelsen i rösten som finns faller jag för. Den finns i Chris Ms röst, i Jocke Bs, i Lasse Ws och i Håkan Hs. Den ger en otroligt äkta känsla i deras låtar och texter och tar det hela till en helt ny nivå. Jag har väldigt svårt för musik som har texter utan mening, folk som sjunger om kärlek eller annat och låtsas som om det är deras ord och att de betyder något för dem (tänk emd eller i stort sett all annan radiomusik) när det är någon anonym snubbe som skrivit varenda ord. Alla dessa jag räknat upp skriver sina låtar själva, upplevt det de skriver om och presenterar det sedan i sina låtar med sådan trovärdighet att man många gånger bara kan sluta sina ögon, luta sig tillbaka och njuta. Just lidelsen de har i vissa låtar är lättast att känna trovärdighet ifrån och därför jag väljer att lyfta fram den.

Håkan H är dock ett geni. Han sjunger otroligt speciellt. Hemskt för många, fantastiskt för andra. De som tycker det andra hör nog inte en klockren sångröst utan känslorna som finns. Han kan leverera så många olika känslor. Lidelse i t.ex "Det är så jag säger det" och en enorm glädje i "Kom igen Lena". Han kan dessutom sjunga en låt med ganska tragisk text på ett glatt sätt vilket gör det hela speciellt. Ett bra exempel på det är "Dom kommer kliva på dig". Fantastisk helt enkelt. Han kan dessutom sjunga på ett sätt som inte kan anses falskt. Titta här!

Det är ganska roligt att jag avskydde han i början och  lyssnar nu på han nästan varje natt innan jag ska somna. Jag skyller på min bror som fortfarande avskyr han, och tryckte in i min skalle att han var helt åt helvete dålig. Oskar, du har fel. Jag gav Håkan aldrig chansen fören jag hörde en låt (tror det var En vän med en bil) på en uppvärming i Storebro innan en fotbollsmatch. Fick inte bort låten från huvudet under hela matchen. Det gick även väldigt bra den matchen (två mål tror jag) så jag tog det som ett gott tecken. När jag kom hem bestämde jag mig för att ta klivet och börja lyssna på Håkan H. Det beslutet har jag aldrig ångrat. Såg han live i somras på festivalen och det var fan topp 3 av det bästa jag sett. Geni var ordet.

Svävade ut lite där, men ibland far tankarna åt alla håll och kanter.

Sov gott.

/musikälskaren

Ps. jag ber om ursäkt till alla som tog illa upp för att jag nämnde emd i min text. Det ska förhoppningsvis aldrig ske igen..

Så sitter man här nu igen. Det är sent som fan (eller tidigt, beror ju på hur man ser det.) Vapendragare Agebjörn är hos mig och vi umgås på vårt alldeles speciella sätt. Vad vi gör ska jag inte gå in på allt för noga då du antagligen tycker det är skumt (men det är inget bögigt.. även om ordet "vapendragare" kan verka lite suspekt) Men vi trivs och det är faktiskt det enda som spelar någon roll.

Man har ju fått höra att "det är inte bra att vända på dygnet" ett par gånger efter sådana här nattliga fighter. Gillar inte riktigt det uttrycket! Vadå vända på dygnet? Vem bestämmer när det är bäst att vara vaken egentligen? Och folk som jobbar natt, varför är det okej för dem att vända på dygnet? Antagligen för att folk tycker att de har en anledning, men det har jag också. Jag gillar nätter, allt blir lite lättsammare. Lite tystare och lite skönare. Tankarna far genom huvudet (det är därför många blogginlägg kommer å lär komma sent om nätterna i framtiden) och man mår helt enkelt lite bättre. Så därför har jag en anledning att vara uppe på nätterna så bespara mig uttrycket "vända på dygnet" tack! Dessutom vänder man väl inte på dygnet? Dygnet flyter väl förbi precis som vanligt och inte upp och ner bara för man är uppe på natten. Märkligt...

Livet i övrigt? Jo tack. Har spenderat lördag-söndag-måndag med Lina. Var kul att hinna se henne trots att hon jobbar ihjäl sig på konsum när hon är ledig med mera :) Duktig du är som orkar med allt! Blev mycket fotboll med när jag inte var med Lina. Liverpool TRUMMAR PÅ kan man minst sagt säga. Sjukt så bra. Man får passa på att njuta ett tag nu. Nu kommer ett horribelt opassligt landslagsuppehåll vilket givetvis kommer förstöra Liverpools form, få antingen Gerrard (bäst i världen) eller Torres skadade och få United att hitta tillbaka till sin form. Men så är ja ju ganska pessimistisk när det gäller sådant..

Imorgon blir det nog att ta sig en simtur i Hagadals simhall. Sveriges finaste simhall by far...

/Nattugglan

Blir ett litet inlägg om vad de flesta blogginlägg handlar om just nu. Våren!

Var ute å gick en sväng med min vapendragare Agebjörn. Han ringde och väckte mig (nästan iaf) och var helt lyrisk över vädret. Kan bara hålla med han. Riktigt skönt att gå utan en jobbig jacka, mössa eller något vars främsta syfte är att hålla än varm.

Blev årets första GB-glass (inte den sista), en Magnum Strawberry White. Den är ritktigt mumma. Sedan satte vi oss på torget. Intressant att se hur folk förändras av vädret. Alla på gott humör, går runt å ler åt ingenting med mera. Sånt sprider sig och alla mår helt enkelt lite bättre! Man är lite mer postivit inställd till allt och får mer luts till det mesta. Till och med att städa rummet lite lätt gick ganska smärtfritt. Det kan vi tacka solen för. Får hoppas det håller i sig med bra väder nu, och kommer det mer snö nu så vet jag inte vad jag gör.

Död åt kung bore helt enkelt.

/din hängivne vän

"We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness." - Thomas Jefferson, Declaration of Independence

Detta citat är hämtat från den amerikanska självständighetsförklaringen. Såg precis den enimenta filmen Pursuit of Happyness, där en intressant tanke tas upp och tänkte filosifera lite nu. Det intressanta är slutet på citatet. "..alla har rätt till liv, frihet och jakt på lycka" (grovt översatt). Varför just jakt på lycka, och inte bara lycka? Är lycka något vi människor aldrig kan uppnå till 100% och är vår strävan mot att uppnå lycka det som håller igång oss? Våran motor här i livet som får oss att gå vidare från allt elände och skit som sker för att vi vet att det finns något bättre?

Jag tror dock vi kan uppnå lycka (om än inte på alla plan kanske.) Men vad händer egentligen med oss då? När vi känner att nu är allt perfekt, jag har allt i livet som jag kan tänka mig. Börjar vi då slå oss till ro, bara njuta och inte bry oss om vad som händer längre? Är det början på en ond spiral som leder från lycka till mer och mer olycka? Kanske är det detta som gör att man hör att rika människor blir deprimerade efter ett tag (gäller ju såklart inte alla, oftast lottovinnare som får allt på en gång utan att slita något för det.) för att de känner att de har allt och slappnar av i livet. Pengar är inte lika med lycka, men många verkar tro det. För mig är lycka kärlek, att skratta och att känna frihet bland annat.

Jag tror lycka kommer bäst i små portioner om gången så vi vet hur det smakar och har något att sikta mot. Vi behöver alla ett mål att jaga, något vi brinner för. Det är det som håller oss igång och driver oss framåt, precis som Thomas Jefferson skrev för länge sedan.

Värt att tänka på.

/Fredagsfilosofen

När man är sjuk, as I am, brukar man oftast få ligga hemma och inte göra någonting hela dagarna. Detta gäller inte mig. Jag ligger hemma och gör det jag gör allra bäst. Dödar tid. Fuck i'm an expert these days. Många blir uttråkade, men ni har inte knepet! Jag täntke därför dra en liten guide på hur man gör.

Viktigast av allt, se till att du alltid har något att göra. Ha en plan, gärna från dagen innan på vad du ska göra. Som jag tex, har alltid saker att se på datorn så som vissa filmer (nya och klassiker), serier som man gillar så man bara kan PLÖJA. Sedan är det bra att ha något att syssla med, datorn är ju fantastisk. Hitta ett tidsfördriv, ett internetbaserat spel, ett vanligt datorspel, photoshop är tre bra tips. Det är bra att ha flera alternativ så man inte tröttnar. Mixa allt också, det går göra flera saker samtidigt. Jag spelar dataspel, poker och ser på film samtidigt ibland.

Idag har jag plöjt Entourage. Inte sett det? Gör det. Jag har en vän som jag vet sett det länge, sagt att det är grymt, och jag har inte lyssnat. Det ångrar jag. Jävlar vad bra det är. Har sett alla avsnitt två gånger nu och är inne på tredje rundan nu (fast tog faktiskt 2 veckors uppehåll innan denna runda.) Hur som helst, mycket lättsam och väldigt rolig serie. Ari Gold in my heart.

Jag vill vara som han.

Fast helst av allt vill jag vara mig själv, och det är jag ju redan. Det känns bra, oftast iaf. Just nu är jag inne i en bra period, trots att mitt liv är fruktansvärt händelselöst. Det gäller tänka positivt helt enkelt. Jag har inget jobb, so what I survive. Och jag sa under skoltiden att jag ville ha ett lugnt år, och det får jag ju verkligen nu. Så egentligen har jag fått som jag ville. Fast pressen finns ju där, från alla andra som verkar tycka det är hemskt att man inte har något jobb. Det ger mig dåligt självförtroende ibland, men denna vecka skiter jag i allt sådant. Nu kör jag på, dödar tid, njuter och glider. Snart väntar högskoleprovet skolansökningar till hösten. Media Management och någon annan liknande linje i Kalmar ligger bra till. Bör kunna komma in.

Jaja jag trivs i mig själv. Avslutar med en textbit (get used to it) från en extravers från den bästa svenska låten som gjorts någonsin. (även om den inte passar speciellt bra på mig, och är ganska överdriven så passar den ändå skapligt på sammahanget.)

Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu 
men jag trivs ju så bra i min svit

Btw, lottning imorgon. Give us Porto!
(orkar inte läsa igenom allt nu :) håll till godo på felstavningar)

/Din hängivne

Jag hade en blogg, skrev typ 5 inlägg, tröttnade, tog bort den och tänkte "fan vad överskattat". Det var nästan 1.5 år sen, och mitt liv har fungerat bra utan att ha en egen blogg där folk kan lugna sin nyfikenhet, tro det eller ej. Jag trodde att jag inte skulle återkomma, inte tänkt tanken ens.

Fast sedan hände något. Har senaste dagarna känt att det kanske skulle kunna vara kul ändå. Eller kul å kul, nödvändigt. Jag tycker om att skriva, det kan vara en sorts terapi. Något som stillar känslorna eller ger utlopp för dem. Jag vet dessutom att jag är duktig på att skriva och att uttrycka mig skriftligt, och ibland kan det vara kul att göra något man är bra på. Behöver också känna mig lite kreativ i dessa dagar tycker jag. Dåligt med den varan annars. Och nu sitter jag här i ett mörkt rum med Håkan Hellström i lurarna och har precis landat efter ha tagit det stora klivet in i bloggvärlden.

Men viktigast av allt. Jag skriver för mig, inte för er. Så om du tycker det är tråkigt och ointressant så bryr jag mig inte. Jag bryr mig inte heller om någon läser detta faktiskt. Dessa orden finns tll för mig och inte er. Därav namnet på bloggen.

Men nu ska jag inte vara negativ bara. Klart jag vill att folk ska läsa och ta del av det hela. Jag uppskattar också om ni gör det! Målade bara upp ett worst case scenario :)

Det kommer nog handla om mycket olika saker. Min vardag, fotboll, musik, beskymmer och glädje. Kanske till och med om dig om du har tur. Vissa inlägg kanske blir kryptiska och lite märkliga, men de flesta kommer nog vara ganska lättförståliga hoppas jag iaf!

Det var väl allt jag ville säga denna gång. Jag återkommer när jag behagar!

/din hängivne vän